Som avslagen pilsner… Pssssh. Elitloppet punkterades direkt när Mack Lobell skengalopperade – och missade finalen. Napoletano klev fram, Stig H ströp tempot och ”stal” loppet. Det kändes som att dricka fisljummen, avslagen pilsner.
Hade förväntningarna på Elitloppet -89 skruvats upp alltför högt? Var vi bortskämda med stjärnor och rafflande travsport? Måhända går tankarna i dessa klarsynta riktningar när vi summerar 80-talets sista upplaga. Mack Lobell ansågs oslagbar. ”Dela ut prischecken direkt, loppet behöver inte köras”, gick surret bland de som hade ”Mackens” oerhörda Elitlopp 1988 i färskt minne.
John D Campbell flögs åter över från Staterna – men den här gången slutade det hela i en flopp. Mr Campbell struntade i att värma ”Macken”, som därmed stressade upp sig och felade hejdlöst och ohjälpligt redan innan bilen släppte iväg fältet. Markförlusten blev alltför kostsam. Det hjälpte inte med en chockerande upphämtning i 09-tempo. Mack Lobell blev näst sist och bittert utslagen. Campbell tvingades vända hemåt, slokörad och med svansen mellan benen. Den förväntansfulla och bortskämda elitloppspubliken led svåra kval.
Punkterad stämning Utvecklingen i försöken resulterade i att Napoletano blev en mycket stor finalfavorit. Den blå-gule jänkaren ”stal” också loppet men Solvallas heltände referent lurade publiken: ”Första varvet efter 1.16” meddelade han och så var stämningen definitivt död.
Men Bosse Rydgren hade knäppt fel, så långsamt gick det inte, även om Stig H helt riktigt ströp farten. ”Jag körde enbart för att vinna”, sa Johansson diplomatiskt. Klart att han kunde göra det, Meadow Roland hade ju felat bort sig i starten – och Mack Lobell försvann redan i försöket. Sen fanns det inte mycket kvar att slå. Saknades gjordes även 80-talets välkända, tempoframkallande fransoser. Nu kröp man i stället fram.
Junior myglades bort? Vi minns också Junior Lobell som 1989 deltog för tredje året i rad. Och precis som tidigare år motades han längst ut på vingen. ”Mygel med lottningen”, gick snacket. Junior var i dessa sammanhang något av ett ”blåbär” – men han gavs heller aldrig en ärlig chans. Napoletanos tävlingskarriär blev förstås inte sämre av den här fjädern i hatten. Även om han nu vann mera på de andras misstag än på egen styrka.
Elitloppet, final 1989 – 1609 auto
1 Napoletano 1.12,8 – Stig H Johansson
(h. 5 år e. Super Bowl – Noble Sarah) 2 J.R.Broline, Olle Goop 13,0 (122) 3 Grades Singing, Ulf Thoresen 13,1 (236) 4 Go Get Lost, Tom Sells 13,3 (74) 5 Lord Quick, Mats Rånlund 13,3 (619) 6 Nealy Lobell, Johnny Takter 13,5 (215) 7 Rex Rodney, Kjell Håkonsen 13,6g (333) 8 Meadow Roland, Preben Kjaersgaard ug (38) Förstapris: 700.000 kr. Odds: 1,57 Plats: 14-20-24