Hans Brolin

Namn: Hans Brolin
Född: januari 1947 i Kvänum
Familj: sambo Lena, sonen Samuel 7 år, tre vuxna barnen Sandra, Richard och Johanna.
På Guiden sedan: april 2002
Skicka e-post till Hans
Hans Brolin
Bakgrund: Redan som barn blev jag intresserad av trav. När Axevallatravet invigdes i augusti 1956 var jag på plats. I ärlighetens namn var det dock inte för att jag var passionerat intresserad av trav vid nio års ålder. Nej, men min förutseende mormor tycke jag skulle åka med och ta en titt på landshövdingen. Det ansågs vara både allmänbildande (!) och bra för att få rimlig respekt för överheten (landshövdingen var väl ansedd på den tiden). Jag minns att en kusk vid namn Åke Krok satte betydligt mer bestående spår i min skalle än vad landshövdingen (han hette Bertil Fallenius minns jag) gjorde.

Efter en trevande inledning av arbetslivet i Kvänum med några år på lokal industri gjorde jag lumpen på F2 i Viggbyholm. I den vevan bestämde jag mig för att aldrig mer titta åt en stämpelklocka. Det var också under den här tiden jag började extraknäcka på Skaratidningen som travskribent. Via Nils-Erik Byström, då Expressens man på Axevalla, kom jag i kontakt med Sven ”Harper” Carlström.

När jag lagt flygvapnets uniform på hyllan väntade några år av studier. En dag, jag tror jag hade några månader kvar till studentexamen, ringde Harper. ”Du skall flytta till Göteborg i höst!”
Jag hade inte bestämt vad jag skulle göra men det blev hastigt och lustigt inträdesprov till JHG i Göteborg. Jag var en av 60 bland drygt 800 som kom in.

Under tiden på Journalisthögskolan i Göteborg jobbade jag därför, det var det erbjudandet Harper hade gett mig, halvtid på Expressen med travtippande och skrivande från Åby, Axevalla och Halmstad. Riktigt hektiskt blev det under praktikterminen på Göteborgs-Posten. Det var ett ständigt springande mellan GP på Polhemsplatsen och Expressen på Södra Hamngatan. När Journalisthögskolan var avklarad blev det heltidsjobb på Göteborgs-Posten. Jag kände mig oerhört lyckligt lottad. Efter tre år på GP flyttade jag tillbaks till Lidköping. Jag jobbade på Skara Tidning i ett knappt år innan jag fick erbjudande om jobb som sportchef på Nya Läns Tidningen i Lidköping. Där blev det mycket Villa BK, IF Heimer, LAS och all möjlig sport under drygt åtta år. Sedan blev det Land, och frilansskrivande och jobb åt STC med Breeders´ Crown.
Sedan april 2002 finns jag på V75 Guiden

Bästa spelminne: V65 avgjorde på Gävle den här lördagen i maj. Jag jagade Olle Goop för kommentarer om hans hästar till någon kommande tävlingsdag, jag tror det var till Axevalla. Ingen Olle i luren. Jag fick däremot tag i Annika som hade koll på Olle. Om det räckte att jag fick slag på honom dagen efter när han var på väg till Åmål så svarade han bergis då. Till saken hör att vi hade lite fest i familjen den här januarilördagen 1991 hemma i Lidköping. Jag var ganska seg när jag hörde ett glatt ”Goop” i luren. Efter någon artighetsfras i stil med ”Jaha på väg till Åmål, har du några chanser där då?” fick jag till min förvåning höra Olle Goop säga: ”Men Brolin är du dåligt påläst, jag tror Robot Ribb kan vinna andra dubbeln. Han har kanonform”. Till saken hör att Olle Goop var minst lika försiktig i sina chansvärderingar på den tiden som han är än idag. Vi avverkade mitt egentliga ärende och först efter avslutat samtal smälte jag vad jag just hört. Närmare ett klartecken än så kommer man inte från Olle Goop.
Jag plockade fram Åmålsprogrammet. Nummer 8 Robot Ribb på Åmål i andra avdelningen. Inget grepp på första avdelning. Jag plockade ut några som enligt min bedömning i alla fall var kapabla att springa åt rätt håll i hyggligt tempo. En av dessa var Prins Ruben, körd av Bernt-Olov Karlsson, kallad ”Fräsen”.
I nådens år 1991 kunde man inte sätta sig framför datorn och lira. Man fick snällt ta sig till närmaste totomatombud. Jag var inte lämpad att framföra bil denna förmiddag så jag tog en promenad. Efter dubbelspel och promenad jobbade jag några timmar. Först framåt kvällen kom jag på att jag skulle kolla hur det gått på Åmål. I telefonsvarare hördes: ”14 Prins Ruben, 18,73 och Robot Ribb 5,69. DD-odds: 1.159,56.” Jag lade på luren och funderade på vad som var fel. En 18-oddsare och en häst till dryga fem gånger körd av Olle Goop kunde väl inte ge 1.159,56. Jag ringde igen. Jodå, samma meddelande.

Jag har än idag inte fattat hur det kunde bli så snett odds. 106,57 var det multiplicerade oddset om man spelat en dubbel på vinnarspelet.
På måndag eftermiddag fick totomatombudet skriva en check. Det fanns inte så mycket pengar i kassan.
Jag vill inte påstå att det här spelet har något med skicklighet att göra. Det var mer en tillfällighet och det visar också vilken trevlig, och ibland vinstgivande, hobby spel på hästar är.

Bittraste spelminne: Det finns många ”om” genom åren men jag tror att det värsta, eller i varje fall det jag upplevde på Axevalla StoChampionatslördagen den 25 juli 1998. V75-an inledde med Royal Frontline och Dan Widegren till nästan åtta gånger, sedan vann Adonis och Thomas Uhrberg till dryga sju gånger pengarna och tredje avdelningen till Somolli Star och Peter Untersteiner. Tre B-hästar i min rank och vårt bolagssystem såg bra ut i det läget tyckte jag. Nu följde två kantbollar i form av Lagant Håleryd som Stig H Johansson körde åt Mats Hugosson. Jag kommer inte riktigt ihåg varför men jag gillade den här hästen och dessutom hade Åke Svanstedt sagt att banan var alldeles för hård för att passa favoriten Sky Hunter
Nåväl värdet var 56.000 kronor och vi satt med två singelstreck kvar. Perfect Gwin hette det första. Han kopplade grepp på ledande Another Prophet i början på upploppet men blev utkontrad. Gråt och tandagnisslan. Sju kuponger kvar och det kändes grymt.
I sista vann naturligtvis vårt singelstreck Prince Apanage. Ingen av de sju kvarvarande hade streck för honom.
86.000 på sex rätt och ett antal femmor á nästan 3.000 kronor kändes son en klen tröst. Tilläggas bör att Another Prophet var streckad på 18% och vårt singelstreck Perfect Gwin på 19% så det borde blivit en hygglig slant.

Lopp jag minns: Många lopp har det blivit genom åren. I modern tid finns det hur många som helst men två lopp jag minns var när jag först, 10 år gammal såg Gelinotte vinna Åby Stora Pris 1957. Charlie Mills körde. Jag hade ingen riktig feeling för hur stor han var eller blev. Året efter vann Io d’Amour och Eddie Freundt. Jag blev imponerad då också. Det kanske är fel att säga att det var loppen som jag minns. Det var nog mer hästarna. På den tiden var det oerhört stor skillnad på de riktigt bra hästarna och ”de vanliga” hemma på Axevalla. Åtminstone minns jag det på det viset.