5 kommentarer
Leif Samuelsson: resultat på voltstart - autostart i varje lopp,på varje häst skulle vara av intresse
Idag har aveln med hästar ämnade för travtävlingar alltså pågått i mer än 100 år. I Sverige finns två raser; varmblod och kallblod. Varmbloden kommer ursprungligen från den amerikanska nyttotravaren medan kallbloden kommer från den nordsvenska brukshästen.
Det som främst skiljer varm- och kallbloden åt är fysiken. Varmblodiga hästar är större, ädlare och travar betydligt snabbare än kallbloden. Kallbloden har å sin sida större seghet och styrka och de kan tävla längre upp i ålder.
Kallblod får tävla från 3 till 15 års ålder. Varmblodiga ston får tävla mellan 2 och 10 år och hingstarna/valackerna (=kastrerade hingstar) mellan 3 - 12 års ålder. (En travhäst blir vanligen mellan 20 och 30 år gammal.)
Hästarna är i regel som bäst när de är mellan 4 och 6 år gamla, men det kan variera en del både uppåt och nedåt.
Stamtavlan är förstås viktig för att få framgångsrika travhästar. Viktigast anses hästens pappa vara. Men också hästen mamma och morfar är viktiga när det kommer till att få fram vinnande hästar.
Lyckas man dessutom få med en blandning av amerikanskt och franskt travhästblod i varmblodsfölet ökar chanserna till framgång ännu mer menar många. De amerikanska hästarna står nämligen för tidig utveckling och fart, medan de franska anses starka och uthålliga.
De kallblodiga hästarna har numera oftast sin börd från Norge. De får ha maximalt 1/8 varmblod i sig för att ses som renrasiga kallblod.
Ston anses på det stora hela ha lägre kapacitet än hingstarna. Man menar också att brunsttiden, som infaller var fjärde vecka, kan påverka hästen.
Den genomsnittliga mankhöjden på travhästar är 156 centimeter (mankhöjd = från marken till där skulderbladen möts, just nedanför nacken). Hästar som är större - högre - har en fördel i att de har längre ben och med det längre steg. Å andra sidan kräver de längre benen bra fäste för hovarna och det kan ställa till det under loppen.
Hästar som är mindre än genomsnittet utvecklar ofta ett starkt psyke och
påverkas därför mindre av startspår och annat i omgivningen i loppen.
Det finns lika många skolor som tränare när det kommer till metoderna för hur
en bra travhäst ska tränas. Men det handlar om att utveckla
hästens snabbhet, uthållighet, teknik och psyke. Vanligt är
dock att man tränar snabbheten på rakbana minst
Man säger att hästar som gillar att tävla har ett bra löphuvud. När de tävlar på travbanan lyser det av livsglädje och självförtroende om dem.
Trots kärleksfull omvårdnad och välavvägd träning händer det att hästarna blir
sjuka.
Vanliga orsaker till att hästarna får avstå från start är förkylningar, feber,
hosta och muskelinflammationer. Mindre vanligt är att hela stallar drabbas
av smittsamma influensor och därför sätts i karantän av veterinären.
För friska hästar finns en mängd utrustning som
tränarna/kuskarna kan använda för att bättra på hästens prestationsförmåga
och/eller stötta den i sådant som den behöver stöd för. Här nedan en rad
exempel:
- Grundutrustning: Sele; remmar på hästen för att fästa utrustningen
i, exempelvis sulkyn. Bett; anordning i hästens mun som tömmarna fästs i -
så att kusken kan styra hästen. Handstropp; öglor på tömmarna som kusken
håller i.
- Hästens balans: tränarna testar med olika tyngder och olika
skor. Till exempel med att ha skor bara fram eller bara bak. Barfota kallas
det när hästen är helt utan skor. Det används även gummiboots som dras över
hästens hovar. De är både till hjälp som skydd och som hjälp för balansen.
- Hakar kan skruvas fast på skorna vid vinterbana eller hård grusbana
(vintertid).
Ändringar i hästens utrustning kan påverka stort i loppen.
- Jordbländare: en ”borste” som fästs runt nosen på hästen för att hindra den från att bli skrämd av skuggor och annat på marken.
Så ser du att travhästen mår bra:
- Öronen är spetsade och svansen står som en kvast - hästen trivs.
- Hästen har rytm, spänst och elegans i rörelserna.
- Den travar rent, det vill säga utan att komma i ”otakt” och/eller övergå i
galopp i lopp och vid värmningar.
- den har krafter kvar till att spurta på slutet
Travhästar som är svårare att bedöma:
- Den galopperar ofta i lopp.
- Den galopperar på värmningen innan lopp.
- Den är orutinerad - är nybörjare eller återkommer från ett långt
tävlingsuppehåll.
- Den är ung. Unga hästar skiftar ofta mer i form än äldre hästar.
- Den saknar löphuvud och ger inte allt i slutstriden. Dessa hästar kallas
”oärliga” i travvärlden.
- Den ligger hårt på bettet och blir därmed svårstyrd för kusken.
Kontrollera om hästen rest långt och om den övernattat eller inte på
travbanan. Sådant kan ha stor påverkan på hästens tävlingsprestation. Att
tävla på hemmabana är ofta en fördel.
Av: Susanne Landin
Kom in i diskussionen
5 kommentarer
Leif Samuelsson: resultat på voltstart - autostart i varje lopp,på varje häst skulle vara av intresse