Som travspelare blir man härdad

Publicerad 2011-08-24 13:07

Dagen efter att det körts trav i större omfattning blir det alltid diskussioner på morgonen oss Guiden-kollegor emellan. Oftast innefattar det liret där någon som var när att fylla på lädret till bristningsgränsen. Någon satt med spik på Global Manhattan som spurtade likt en furie, någon hade fått in en flerkupong med Torgil som galopperade när Svanstedt släppte av honom i jakten på att kontra ut Tamla Celeber.

Stall Timo Nurmos dominerade totalt med fyra inkvalade till derbyt och man ser framför sig hur Timo kallar berörda Derby-kuskar till kontoret på Fituna inför Derbyt. Likt Don Corleone sitter han bakom skrivbordet och delar ut order till respektive catchdriver på sin lite hesa finlandssvenska. Respekt Don Timo!

 Idag hamnade vi på ett sidospår och gick igenom gamla spelhistorier. Personligen älskar jag att ta del av dessa med kollegor som varit med lite längre i gamet. Under de drygt tio åren som man själv varit rejält aktiv på liret så har man väl samlat på sig en och annan historia. Det bästa med dessa anekdoter är att det finns alltid en historia i historien. Ett sidospår som oftast är bättre än själva vinsten eller den eventuella förlusten då man var med och nosade på de riktigt stora slantarna.

Jag tänkte dela med mig av två historier, en med ett lyckligt slut och en mindre målfototorsk som man gärna vill radera ur hårddisken.
Vi snackar 2002. Om några veckor är det dags att borra ner sig i skolbänken och studera till lärare. Apropå derbyt så är det lokalderby i division II mellan Forssa BK och Slätta. Borlänge mot Falun, min sista match i Forssatröjan. Det är inget direkt skönspel utan mer kamp. Som högerback genomför jag matchen utan att direkt glänsa i en ganska tillknäppt historia. Med halvtimmen kvar "börjar jag hänga lite på högertömmen" då en Slättaspelare är på väg att rinna igenom. Så jag kliver in och tar en given frispark för laget, domaren ger mig ostskivan, helt enligt regelboken. Några minuter senare gör jag en klockren glidtackling, reser mig, gör ett speedryck, och driver fram bollen är redo för att sätta in en rejäl attack i tredjespår, slår en långboll mot en anfallare som ivrigt viftar med vänstertassen. Men domaren samtyckte tydligen inte i den tidigare (högst tveksamma situationen) utan blåste frispark. Signalen uppfattade inte undertecknad och slog alltså min planerade långboll. Ny signal ljuder och en ny ostskiva tilldelas mig för att jag skickat iväg bollen efter avblåsning. Domaren tänker sedan inte mer på det tills en åskådare skanderar: "Det är ju hans andra gula kort, han ska ju ut", på klingande dalmål. Jag får lämna matchen i skam och det gnager även i bakhuvudet att jag även missade V75 på hemmabanan Romme bara för att bli utvisad för första gången i fotbollskarriären.

Man kunde ju hålla sig för skratt i bilen hem men jag var tvungen att försöka tänka lite positivt eftersom jag skulle ha en avskedsfest inför flytten till Karlstad då det var dags att inta rollen som fattig student. När jag kommer hem är min syster lite uppspelt och går och småler (hon hade nämligen en del i ett litet V75-system som jag knåpat ihop innan matchen). En skräll ramade in en annars favoritbetonad omgång och det blev en hygglig vinst på drygt 20 långsjalar. Feststämningen höjdes snabbt och efter ett antal Vodka-Red Bull så somnade man i vanlig ordning med hjärtklappning efter en ganska omvälvande dag. Pengarna räckte i alla fall någon månad innan jag var tvungen att vinka in ett studiebidrag med tillhörande lån som alla andra…
Ingen stor vinst att skryta om men ibland kan omständigheterna göra att den bringar mer glädje än ett betydligt större pengaregn!

Torskhistorian har väl inget riktigt sidospår men jag delar med mig den så att jantelagen upprätthålls, dessutom kan lite skadeglädje alltid underhålla någon. I söndags var det ettårsjubileum sedan denna händelse inträffade.

Jag hade satt mig i bilen med slutdestination Lapplands-Wäsby till kollega Thimrén för att följa V75 på Örebro framför liven. I första V75-avdelningen blir det riktigt tajt i mål. Min utgångshäst Pinepower Rose har i vanlig ordning gjort ett heroiskt lopp i dödens men Nisse Bean levererar en stark avslutning och det blir stenhårt i mål. Vi trodde på "lillchans" att Pinepower hann undan men de dröjer riktigt länge med resultatet och man ställer in sig på dött lopp och köper det (i värsta fall). Naturligtvis ropas Nisse Bean till slut ut som vinnare och så inleddes den dagen på ett mindre roligt sätt. Sedan gör spikarna Baht Launcher och Global Investment sin plikt från bakspår och omgången största skräll Deuxieme Picsous fanns med på lappen som komponerades i Wäsby. När krutröken lagt sig och jag enbart fått ihop fem rätt så kom jag ihåg att jag lämnat in en liten "knarklapp" på en trehundring innan jag åkte hemifrån (hade inte datorn med mig). Innan jag åker från Thimren säger jag: "Jag tror jag har en liten knarklapp hemma som var riktigt nära", tänker inte mer på det och sätter mig i bilen.

Hemma rättar jag lappen där jag enbart deltog i sjurättspotten och sätter nästan juicen i vrångstrupen när man inser att jag enbart sprack i första avdelningen. Utdelningen för sju rätt blev ca 620.000 kronor och Pinepower var streckad på 14% gentemot Nisses 21. Så det var väl (högst troligt) minst 1,5 miljoner som det förbannade målfotot kostade mig. Jag behöver väl sedan inte förtälja att det var hunden som var ute och gick med mig och inte tvärtom… En något apatisk rumpmas svingade sig ner i sängen den kvällen. Sedan blev ju inte direkt på bättre humör när man såg målfotot och enbart kunde skönja en skugga som talade till Nisses fördel. Dessutom strödde Trav 365 och andra "seriösa medier" salt i såren genom att älta det till förbannelse…