Shit, vad tiden går fort. Kriteriekval på onsdag, lika säkert hösttecken som alkisarna i parken där jag bor är vårtecken. Nu är det slut med de spontana kvällsrundorna på golfbanan. Tur att det finns ATG-live och massa sportkanaler. Vad gjorde man innan allt det där fanns? Snart är det bara att gå i ide…
Precis som de fyra årstiderna finns det olika faser/perioder man är i som spelare. Det finns den då man är kung, man behöver inte ens tänka, allt man tar i blir guld. Det flyter liksom av sig själv och det är bara att ”skörda”. Sen har vi den då man hankar sig fram, det trillar in en och annan vinst och man klarar sig okej. ”Jämnt upp” som man brukar säga till frugan. Sen har vi den perioden då man torskar och det är väl inget konstigt med det, alla har vi varit där, utom de ”vinsttrötta” det vill säga. Och sist men inte minst har vi den perioden då man verkligen T-O-R-S-K-A-R och den är hemsk, som att leva i en skräckfilm. Hur man än gör blir allt fel, målfototorskar till höger och vänster, kuskar som kör som ”krattor” eller vanligast inte kör alls, upploppsgalopp som klar. Ja, några av er vet, listan kan göras hur lång som helst. Det känns som att någon sparkar och spottar på en när man redan ligger ner. Ofta vill man slå sönder något och kollar man trav i datorn ligger ju laptopen farligt nära…
Tycker mig hamna i dessa olika ”perioder” varje år och ofta inträffar det vid ungefär samma tidpunkt. Har precis tagit mig (måste försöka intala sig i alla fall…) ur en riktig T-O-R-S-K period. Den som vetenskapligt kan bevisa hur man tar sig ur en svacka borde få Nobelpriset. Jag tror mig veta, och det räcker så. Jag har provat och tvingats prova det mesta. Har man ingen ammunition får man snällt sätta sig på utelistan. Men finns det gott om krut i bössan (pengar på kontot) har man ju fler alternativ. Ta en veckas paus? Njae, inte funkat för mig. Dra ner på insatserna? Kanske, men inte riktigt ”my cup of te”. Nej, för mig har det funkat bäst att ”skjuta” tills det vänder, det kan bli dyrt men oftast är det värt det. Det är ju så lite som skiljer från att simma i dyngan till att vara herre på täppan. Spel handlar väldigt mycket om tur, men precis som idrott är självförtroende otroligt viktigt. Det kan räcka att du gör det där turliga målet eller sätter den där fem oddsaren för att det ska vända. Är man påläst, vän med sig själv och har fru Fortuna i ryggen så kan det ju inte gå fel, eller…
V86 slog ner som en mindre bomb i onsdag. Det var presskonferens på Solvalla innan tävlingarna och allt var så himla hemligt, för oss på Guiden i alla fall. Till övriga travmedier var läckan total och det gick läsa lite här och var långt innan allt pompa och ståt. Men så är det ju att vara den lilla fula ”ankungen”, då får man ta att man torskar.
Spelformen då, Våttiosex. Vet inte riktigt vad jag ska tycka, att gå igenom åtta lopp från grunden känns ungefär som att genomföra ett Vasalopp. Man får dela upp det i etapper och i det här fallet är det ingen merit att vinna något spurtpris. Jag är dock villig att testa vad som helst bara jag slipper V64.
Streckfördelningen på sistone är verkligen något som irriterat mig. V5 på Solvalla förra veckan, favoriten Stigaxelsixten var enligt strecklistan 87 (!) procentare i sista avdelningen. Vinnaren True Advantage bara fem procentare men rensade som en trettio procentare. Vad händer? I lördags, strecken svängde likt berg och dalbanan och utgångsvärdet efter favoriten Nantucket i första var löjliga åtta kronor. Hörde något om ett jättesystem utskrivet på otroligt många och små kuponger. Är ingen ”tekniknisse”, men det kan väl inte vara svårt att fram en rättvis streckfördelning oavsett om det kommer in massa enkelrader? Lärde mig i helgen att det går att kolla insats fördelningen, visst det är ju bra, men använder man reduceringsprogram vill man ju att streckfördelningen ska stämma. Halva grejen är ju liksom att leta hästar med spelvärde. Nej, det här får ATG lägga lite krut på, nu är de ju klara med projektet V86.
Har inga principer, typ spika aldrig från bakspår, i mitt sätt att spela. Men nu har jag infört en, ”gardera alltid i sista avdelningen”. Alla verkar ju numera sitta kvar med favoriten i sista. Finns några klara exempel på det, Stormysky på V64 förra onsdagen, var två och en halv gånger mindre streckad än favoriten men rensade över tio gånger. I måndags på V65 i Boden gick värdet upp från 26 tusen till tvåhundra sextiotusen med tredjehandaren, med favoriten hade det bara ökat några futtiga tusenlappar. Det dåliga renset med favoriten G.H.Nemo (42 procent) den extra insatta V75:an under Derbyhelgen och kan också användas som exempel.
Nämnde tidigare i det här forumet att Pato skulle vara en outsider i Kriteriet. Han genrepade, lite småmullig efter vila, med att jogga 14,4/2140 auto förra torsdagen i sitt livs tredje start. Skulle jag heta On Track Piraten eller Labero Broline så skulle jag vara lite orolig… Kan det vara en ny Commander Crowe?
Having Said That, är det dags för lite tips också och hästen med det namnet kan ni lira i montéloppet utanför V75 på lördag. Har normalt svårt för monté och brukar svära då travridning finns med inom streckspelet, svåranalyserat och lite av en annan sport. Men är de klara så är de, då kan det lika gärna handla om kamelrace för mig.
V75 då, tycker att det ser kallt ut ur spelsynvinkel och ska nog stå över (brukar heta så sen är man där och kladdar när det drar ihop sig). Har svårt att se Rapide Lebel lägga i Åby Stora även om det finns open stretch. När fransosen dragit i stenhårt tempo är det knappast någon som orkar speeda? Är lite småkär i ojämne Lanzelot Eson (V75-4). Han brukar trivas på Åbyovalen och tävlar han på topp är det verkligen spelvärde. Pitch Commands 13 sista 1700 den tunga vägen utan att pressas senast imponerade på mig. Kan verkligen någon ta 40 meter på honom ifall det skulle bli tidig ledning? Joke Face-Oracle (spets/rygg ledaren) är väl en bra tvilling i V75-3, om den ger fyra-fem gånger det vill säga.
/Aningen spelförstörd