Hur tänkte du där, Remy?

Jag var till en början skeptisk till V86 och tycker fortfarande att det är väldigt många lopp att ”ta tag i”. Men det är ändå svårt att släppa tanken på hur fantastiskt bra det skulle kunna bli den dagen man är helt rätt ute med både spikar, sparlopp och skrällar. V86 är också spelet där det till skillnad mot en del andra spelformer faktiskt rensar efter strecklistan i de flesta fall.

För att lyckas på V86 om man inte har en väldigt okänslig plånbok gäller nog taktiken att vara restriktiv med s.k. lyxstreck i lopp där man går kort. Tvåhästarslås med favoriterna kan tyckas väldigt färglöst på förhand men min teori har i alla fall blivit att man får ta den smällen, hoppas på att överleva några såna sparlopp och sedan måla på i något/några lopp och där jobba in skrällar. Nu är förstås ingen omgång den andra lik men i onsdags vann två streckfavoriter, fyra andrahandare, en fjärde- och en sjättehandare. De som lyckades kunde hämta ut nästan 140.000 kronor på åtta rätt. Jag säger inte att det är lätt men någon ska det väl gå att komma rätt på det.

Att jackpotgränsen sänktes från 20 kronor till 15 kronor var förstås helt rätt för att behålla småspelarna. Risken att de annars tröttnat har varit överhängande. Sedan kanske det varit ännu bättre att skruva lite på vinstpotterna. Att få 20 procent av potten för sju rätt känns lite tunt men förmodligen har väl nåt mattesnille räknat ut att 33/33/33 inte skulle funka.

V64 blev aldrig någon succé och jag blev därför väldigt förvånad när Remy avslöjade att man dammar av spelet igen och flyttar det till söndagar. Om spelet inte ”bar” med en omsättning på 17-18 miljoner på onsdagar undrar jag lite stillsamt hur det skall kunna göra det på halva omsättningen? Kanske kan man med kraftfull marknadsföring få upp omsättningen till tio miljoner. Men om fyrorna blev utan utdelning var och varannan vecka med en omsättning på 18 ”millar”. Hur ska det då gå med drygt halva omsättningen?

Hur tänkte ni egentligen där, Remy & Co?

Lite kul att en hästmänniska (Rolf-Göran Bengtsson) vann Jerringpriset i veckan. Då uppkommer också frågan om travfolk också skulle kunna komma på tal för det prestigefyllda priset i framtiden. Utan att på något sätt förringa Bengtssons insats men vad gjorde han utan sina hästar? Förmodligen lika lite som Åke Svanstedt utan Torvald Palema och Stig H Johansson utan Victory Tilly då det begav sig. Det har väl i alla fall varit det som ”diskat” travet i såna här omröstningar. Sedan är förstås frågan om travet har lika ivriga röstare som ridsporten…

I fredags var det Hästgala och jag var väl i stort sett överens om de flesta vinnarna. Jag erkänner att jag röstade på Hallsta Lotus som årets kallblod men tänker man ett varv till, som en av ägaren till Månprinsen A.M. påpekade för mig, var det kanske fel. Hans pålle vann kallblodsderbyt och satte två svenska rekord under året. Han sprang in 862.000 kronor och så mycket mer kan man väl inte begära av en fyraåring.

Hallsta Lotus vann å andra sidan 15 av 20 lopp och under 2011 och var aldrig utanför pallen. Givetvis en ruggig bedrift men ibland känns det som att vi hästsportjournalister röstar lite slentrianmässigt på den som är bäst och mest känd. Men med det tankesättet är ju alla yngre hästar chanslösa på förhand. Jag räknar dock kallt med att Månprinsens tid på hästgalor kommer. Han kan vara våra nästa stora kallblodsstjärna.

Galans höjdare var tveklöst när Jim Frick dök upp på scenen. Då var i alla fall inte mina ögon torra och jag var säkert inte ensam om att växelvis applådera och torka kinden under de flera minuter som applåderna varade. Att Jim dessutom fick pris som travets hedersambassadör var förstås ett suveränt bra val. Jim Frick och Hästgalan har varit synonymt under alla år jag varit i branschen. Jag minns en gång för länge sedan då Jim efter galans slut var sugen på lite ”nattamat” och skulle ringa och beställa ett gäng hamburgare som skulle levereras till hotellet. När samtalet gick mot sitt slut höjde Jim rösten och det mullrade till i hotellobbyn: ”Jag heter inte Prick – jag heter Frick”.

Hur som helst. Jim är inte bara en hedersambassadör för travet. Han är en hedersprick också.

På lördag är det V75 på Bergsåker och även om det blev nästan 14 miljoner på sju rätt på banan kvällen före julafton så hade det dessförinnan varit väldigt länge sedan det ”small” till på den gamla skrällbanan. Jag minns en rikstotoomgång från Bergsåker för runt 30 år sedan. Då hette spelformen V65. Kompisens pappa hade sina favoritkuskar som han streckade i vått och torrt. Den här dagen vann alla dessa med skrällar. Ingen hade sex rätt men polarens farsa fick fem femmor och en på den tiden (mycket pengar även i dag) riktigt bra slant. Vad var det då som var så speciellt med omgången? Jo, i loppet där han sprack på fem hästar så hade sonen spikat vinnaren som var en av favoriterna.

Det måste stämma hela vägen för att nå den optimala succén och det kunde också stockholmaren Chrille Eriksson konstatera efter lördagens V75-omgång. Att efter 100 meter sitta med spik på fyraprocentaren Admiral Sea, sedan andra strecket Admiral Newport gjort bort, måste ha känts lite kymigt. Men den här lördagen hade Chrille och hans spelgäng alla marginaler på sin sida.

Jag och Chrille har haft döttrar i samma i fotbollslag och jag minns en gång för ett antal år sedan då han kom fram till mig på en torsdagsträning och berättade att han och hans spelgäng var ensamma om 13 rätt på Europatipset kvällen före. ”Nu väntar jag bara på att bli ensam på V75 också”, sa han med ett leende.

Den 14 januari 2012 slog drömmen in. Grattis. Vi andra jobbar vidare mot samma mål…