Den långsidan glömmer jag aldrig

Olympiatravets final på lördag är startskottet för storloppssäsongen i Sverige. 1,5 miljoner i förstapris är bra betalt för en guldfinal som väl loppet måste kunna kallas…

Commander Crowe hade förvisso knappast varit med i en guldfinal men även om det är en kanonbra häst så känns han väl bara sådär intressant – allrahelst med den bakgrund tränare Souloy skaffat sig. Nåja, nu ska jag inte ta några mer ”gnällpoäng” som Stefan ”Tarzan” Melander brukar uttrycka sig.

Det finns en del spännande frågetecken som ska rätas ut på lördag.
Hur bra är Brioni med ett färskt lopp i kroppen? Ifjol gav täta starter en våldsam effekt på honom.
Har Gooparna lyckats konservera den toppform Quarcio du Chene haft hela vintern och våren eller t.o.m. vässat upp den ytterligare sedan försökssegern. Jag har lite feeling för det sistnämnda.
Yarrah Boko brukar inte galoppera så genrepet lämnade en del att önska men är han lika bra som vid segern på Vincennes går ingen säker.
Knatten Wishing Stone är snabb som få och Svanstedt fräckare än de flesta. Inte omöjligt att han kastar in hästen i luckor från början och ger honom en drömresa. Eller är han verkligen så bra att ha kan runda dom i spåren?

Visste ni förresten att det bara blivit en favoritseger i Olympiatravet de senaste nio åren och det var när Gidde Palema 2005 tog sin tredje raka seger. För er som vill uppdatera Olympiatravshistorien rekommenderar jag varmt Kurt Anderssons travsida: https://www.qhurth.com/trav/lopp/olympia.htm

Olympiatravet har körts sedan 1979 och självklart har det betytt mycket både för travet och för våra svenska olympier. Jag kommer ihåg första åren. Då var det enbart inlämning på postkontoret som gällde. I min hemstad Kramfors satt Danneros tränare och gav ”experttips” på posten. Det var stort för många på den tiden och jag misstänker att det var så på många postkontor runt om i landet.

Nu sitter inte kuskarna på posten eller hos ombud och tippar. Nu åker de främsta kuskarna istället till USA och spelar in reklamfilm. Förr i tiden hette reklamen ”Väck mig i pausen” och syftade då på att travet fått plats före, mitt i och efter Tipsextramatchen. Det har hänt en del i travets värld under de här dryga 30 åren.

Nästan alla vinnare av Olympiatravet har lämnat avtryck i travhistorien – och inte bara för att de vann det loppet. Min olympiavinnare för ”evigt” är dock Sugarcane Hanover från 1988. Han gjorde årsdebut och var svårbedömd för de flesta. Se loppet här: https://www.youtube.com/watch?v=bfdk1LXxWR4.

Visst är det lite kul att höra referenten säga att första 500 går efter snabb 1.15 i blåsten. I samma blåst avslutade Sugarcane Hanover sista 700 strax över 1.10 och utklassade Callit, Emile, Jet Ribb, Big Spender och allt vad de hette med 40-talet meter. Det såg nästan ut som en Formel I-bil mot folkracebilar på sista långsidan.

När Sugarcane Hanover sedan blev avelshingst på Erikssund kom jag över ett VHS-band med alla Sugarcanes imponerande segrar i karriären. Kan lova att den rullen gick på högvarv många lördagar innan jag och grabbarna skulle inta Stockholms-natten på 90-talet. Bättre uppladdning fanns inte.

Någon långsida a´la Sugarcane Hanover lär vi inte få se på lördag. Eller har Åke Svanstedt och Wishing Stone tänkt sig något annat?