”Men hur ser han ut, kolla, kolla”

Oj, vad tiden går fort. Det är nästan två år sedan som jag plitade ner mina tankar i detta forum. Mycket har hänt, jag har fått klippa av en navelsträng, Reijo Liljendahl något liknande, Sydafrika-soppan, Robotspel, stallkörningar och mycket annat.
Ska försöka att inte grotta för mycket i ”gammal skåpmat” som tidigare kollega, den rutinerade, Björn Holmqvist så vackert uttryckte sig ibland.

Spelformer och framför allt V86 handlade vår senaste blogg om. Det är väl bara att ta över stafettpinnen därifrån, käpphästen V86 har ju bitit sig fast i över två år (va, var det inte premiär nyligen?) och är snart högaktuell igen. Omsättningskurvan pekar spikrakt neråt (15 miljoner i snitt årets inledande fyra omgångar med en jackpot inkluderad) och nu ska man försöka göra något åt det.
Snabbt är tydligen lösningen på problemet, omgången ska delas mellan två banor med elva-tolv minuter mellan loppen. Locka in våra stressade (?) ungdomar att spela och dessutom vara klart innan Zlatan ska kicka boll i Champions Leauge kvart i nio. Gissningsvis är det väl något åt det hållet som man strävar.

Plus med det:
Det går fort. Ja, och det stannar väl i princip där.

Minus med det:
Varför ska man besöka travbanan? Kolla värmningar, näeh.
Äta god mat och umgås med kompisar? På A svarar jag – skulle inte tro det. Och på B – kanske.
Allmänt rörigt med olika spelformer som saxar mellan två banor och inte gör det, är också en känsla som kommer krypande.

För lång tid att följa, är det verkligen det som är problemet?
För mig handlar det mera om att det tar för lång tid att läsa på och därmed är för svårt.
Tolka mig rätt, V86 är en fantastisk spelform med ruggig utväxling och potential.
Men vem passar den egentligen?
Jo, den som har jättestor plånbok och obegränsat med tid. Eller ”lottoliraren” som offrar en hundring och ett par minuter på att lämna in en Harry Boy.

Sluta gnäll och kom med något bättre tänker säkert ni.
Ledsen, har inget, men läste att någon annan travjournalist hade ett alldeles utmärkt förslag.
Har för mig att det handlade något om en ”Super V64” på onsdagar. Man samlar alla jackpottar den gångna veckan, brukar ju kunna bli en och annan, och ibland spela om en jättepott på ”lill-lördagarna”. Kan det inte bli ett himla drag då?
Om det går, krydda prispengarna i de sex loppen, så att kvaliteten på hästarna höjs rejält. Vissa V86-lopp idag känns ibland som ett uppsamlingslopp på en landsortsbana och hur kul är det?
Jag vet, småslantarna kan inte frysas. De måste omsättas, för de viktiga siffrornas skull, men ändå…

Mottot de senaste åren har ju varit kvantitet istället för kvalitet.
Räck upp en hand ni som kollar de finska fredagsloppen eller norska saxade V65:orna i ATG-live?
Stör mig på dessa då de ibland tar ”istid” från våra svenska tävlingar. Den dagen man kan välja vilken bana man vill följa i liven ska jag göra vågen.

Minns de åren man gick hela julen och laddade för annandagstravet på Solvalla. Man var så där härligt övertänd. Numera är det inte bara mat man är proppmätt på då den dagen kommer.

Som till det mesta, var skeptisk även till det nya fredagsupplägget på luncherna. Men oj vad bra det blev, vare sig man följer det på plats eller hemma i TV-soffan.
Solvallas luncher på kongressen har förvandlats från snuskburk till relativt hög klass och för oss som letar spelvärde så…
Man får se många värmningar och spela en rolig spelform som inte är sönderanalyserad.
TV-sändningen med uppsnack inför V75 får fem plus, tyvärr så är nog tittarskaran så stor som den är värd.

Spara är det stora ledordet inom travsporten just nu men drar man verkligen åt rätt kranar?
Först gratisprogrammet och nu är banprogrammet en het potatis.

Det här med att en del utländska spelbolag får rakeback, och ganska bra sådan, hur sjukt är inte det?
Då blir det ju så att man inte tävlar lika villkor och går det verkligen rätt till?
I fredags var Sydafrika i farten igen och tog 18 av 20 sexor på Solvalla. En femton procentare mot omgångens största favorit dubblerade inte ens värdet i sista avdelningen.
Synd om de övriga två som lyckades pricka alla vinnarna och fick så dåligt betalt.

Får stackarn som körde startbilen på Åby i lördags boka ny uppkörningstid nu? En gång är ingen gång men…
Startbil och 13 kallblod i Östersund på lunchen igår var inte heller så lyckat.

Thomas Dalborg, vilken frisk fläkt som rör om i grytan, riktigt kul.
Och frispråkig ”för fet och saknade muskler”, man kan tro att det var undertecknad han beskrev men det var onsdagens V86-vinnare Careful Victory.
Sådana killar behövs och hos mig står han i 1.20 som årets nykomling 2014.

Prix d’Amerique på söndag, det är säkert något fel på mig, men det loppet har aldrig fått min puls att gå upp.

Reijo Liljendahl, vilken förvandling, kul att det går så bra. Och grym på twitter.
Det finns många som har blivit riktigt bra i sociala medier. Björnkollen har gått från ”det här är jättesvårt, ni får gå efter turordningen” till att bjuda på klartecken. Tummen upp! Erik Adielsson eftersnack är också en höjdare och junior Svanstedt lägger mycket tid på att synas i olika former. För att nämna några.

Team Westholm bjuder också på underhållning.
https://www.youtube.com/watch?v=MzgwlhHyARI&feature=c4-overview&list=UUc6bPjJci20T5dBeBRMefCA

”Men hur ser han ut, kolla, kolla” ungefär så vräkte jag ur mig till min sambo som är totalt ointresserad av trav.
Hon satt och kollade på Animal Planet som vanligt och jag på andra djur. En helt vanlig fredagskväll hemma i radhuset.
Vet inte varför jag bad henne kolla, men Amaru Boko var ju så j-kla fin, det var så himla kul och jag ville väl att hon skulle se det.
Det har rullat ett och annat travlopp i hennes bakgrund genom åren. Den enda gången hon kommenterat något, förutom typ ”den där var ju söt”, var när Christophe Martens riktigt fult drev Commander Crowe till seger i Hugo Åbergs 2012.
Och visst, det var inte alls snyggt och då skämdes man lite över en av de sporter som man älskar allra mest.
Enda gången hon lirat var på Bergsåker förrförra sommaren.
”Den där såg fin ut, den ska jag spela en hundring på”
Kallblodet Qia Tabac vann till 19 gånger.
Sambon håvade hem, gjorde nått vettigt för pengarna och har inte spelat en spänn (om hon inte mörkat) efter det.
Och Qia Tabac har inte vunnit efter det.
En annan hade varit fast som ett tuggummi under skosulan.

Var vill jag komma med det här?
Jo, det är nog inte så lätt att locka in nya spelare i travet och Amaru Boko kan inte vara annat än stenklar i Gulddivisionen på lördag.

Quattro Khan (V75-1) och Navaronne (V75-2) är starka A-hästar, en av två? Och Börtas Lady (V75-4) och Narold Vox (V75-7) känns som två fynd då man kollar strecklistan.