Monster utan motstycke tillbaka
Det var det jäkligaste. Vilket monster! Jänkaren lekte med Sugarcane Hanover, gjorde honom till en nolla. Förnedringen var total. Mack Lobells uppvisning saknade motstycke.
Man glömmer aldrig Elitloppet av årsmodell 1988. Det går bara inte. Man minns när Mack Lobell, den snabbaste travaren någonsin med 09,7 i rekord, kom till Sverige. Han vantrivdes, vägrade träna och uppförde sig som en nybörjare. Kretsen kring den världsberömde fyraåringen hotade med att åka hem. Fiaskot var nära.
Men när "Macken" släpptes ut i en hage hittade han sig själv och gjorde sen slarvsylta av världseliten - på ett sätt man inte trodde var möjligt.

Nog kostade det...
Man minns också den flygande holländskan Action Skoatter och hennes våghalsige körsven. Appie Bosscha skulle till spets, kosta vad det kosta ville. Och nog kostade det alltid. Skoatter öppnade med 06,5/500 i försöket. Snacka om hare!

Första heatet blev också något av ett antiklimax. Både Sugarcane Hanover och Napoletano kastade sig i galopp i första kurvan. I det läget såg man en stympad final framför sig - men de fenomenala jänkarna gjorde ändå upp om försökssegern, långt före dom andra. Vilken dramatik, ett sånt raffel!

Sen var turen kommen till Mack Lobell - med sent influgne, ordinarie körsvennen John D Campbell i jollen. Efter första kurvan körde Campbell till. Stig H släppte skräckslaget och förnuftigt med Emile och sista biten lade sig Campbell raklång i vagnen. Det såg ut som om Mack Lobell pullade i mål, något liknande hade vi aldrig sett förut.

Vi nöp oss i armen
Action Skoatter satte färg också på finalen. Bosscha gasade för spets men efter 07,5 första 500 insåg även holländaren att det inte var någon lysande idé att bråka med Mack Lobell och Campbell.

När sen Sugarcane Hanover angrep 600 kvar steg jublet från norrmännen i publikhavet. Baggarna såg naturligtvis en repris på Rex Rodney-segern 1986 framför sig. Men Mack Lobell gick inte att tala med. Han var för bra, onaturligt kuslig helt enkelt, och flög ifrån dom andra.
Man bara gapade på platserna. En sån häst. Var detta möjligt? Vi nöp oss i armen och lyssnade sen andaktigt på John Campbell i vinnarcirkeln.
Den lille, späde kusken från Staterna sa att Mack Lobell var världens bästa travhäst.
Klart att alla höll med. Han hade ju rätt.

Elitloppet, final 1988 - 1609 auto
1 Mack Lobell 1.11,3 - John D Campbell
(h 4 år e. Mystic Park - Matina Hanover)
2 Sugarcane Hanover, Gunnar Eggen 11,8 (26)
3 Napoletano, Stig H Johansson 11,9 (62)
4 Nealy Lobell, Johnny Takter 12,1 (633)
5 Big Spender, Berth Johansson 12,2 (999)
6 Grades Singing, Olle Goop 12,2 (384)
7 Action Skoatter, Appie Bosscha 21,7 (999)
8 Junior Lobell, Sören Norberg dg7 (999)
Förstapris: 700.000 kr. Odds: 1,52 Plats: 10-10-11

Elitloppet 1987 Elitloppet 1989