Jackpot är nog bra men det kan bli för mycket av det goda. Nu är det Jackpot för sjätte veckan på raken. Och Jackpothysteri? Nej knappast. Spelarna är vana nu och det är knappast något positivt i längden.

V75 har blivit V76 och det finns en fara i det också. De småvinster som femmorna ger genererar ofta nya insatser. Nu blir spelarna vecka efter vecka lurade på dessa slantar. Även om jag tycker att stöld är ett för starkt uttryck så är det inte bra om ATG håller inne spelmiljoner vecka efter vecka.

Grundidén med Jackpot är ju att det skall signalera att det är något extra, något att höja på ögonbrynen åt, inte en vana.

Slut på gnället.

Sportsligt har de gångna veckorna bjudit på många godbitar. Lutfi Kolgjinis seger i Sprintermästaren var ett nytt bevis på denne mans enastående förmåga att vaska fram hästar av yppersta klass. Dessutom ytterligare ett bevis på hans förmåga att presentera hästar i absolut toppform när det verkligen gäller.

Lite skoryck och finputs i balansen och utrustning ingår naturligtvis också i ”Luddes” verktygslåda. 169 centimeter Lavec Kronos visade smidighet, snabbhet och styrka när det verkligen krävdes. Bara en strong yrkesman med fingertoppskänsla grejar sånt.

Jag har sagt det förut och säger det igen - gänget som pallar att dubbeljobba och ligga på topp både som tränare och kusk har min fulla beundran.

Tvåa i Sprintermästaren blev Wood Laday, som en annan av ”dubbeljobbarna”, Åke Svanstedt tränar. Åke hade lånat in Örjan Kihlström till Wood Laday och Örjan bjöd sin häst på en optimal resa vilket ledde till en dryg halvmiljon in på kontot. Åke kvalade även in Smoking Gun till final men han fick nöja sig med sjätteplatsen.

När det på lördag var dags för V75 så var det dags för Åke att glänsa. Två vinster genom Indigo Broline och Power Nap och Åke Svanstedts stall har nu kört in 24 miljoner kronor! Vi skriver början av juli. Åke har sju till start inom Rikstoton på Årjäng på lördag och Finders Keepers är en av förgrundsfigurerna i Årjängs Stora - så det kommer mera.

Innan jag stänger västkustfönstret måste jag ge gänget runt Halmstadstravet en eloge. Sprintermästarmeetinget putsas till lite för varje år. Nu var vädergudarna dessutom på bästa humör och då var alla nöjda och glada.

Nöjd och glad blev jag också när jag fick koll på att Jorma Kontio vunnit med Timo Nurmos Bob Hope i Finland. Segern i Suur-Hollola-ajo i Lahti var Jormas riktiga återkomst efter den tråkiga virussjukdom som förstört större delen av det första halvåret för Jorma. Drygt 1,1 miljon var segern värd. Snyggt matchat och tränat också av Timo Nurmos. Vem trodde att Bob Hope skulle fixa en miljon så enkelt?

På fredag är det kval till StoChampionatet och då är det snart dags för årets höjdpunkt för min del. Jo jag vet att det finns större lopp och roligare lopp och snabbare lopp...

Men ända sedan jag såg Goldhook och Gösta Nordin vinna första StoChampionatet 1969 på 1.24,2/3100 har det förstaplatsen i mitt travhjärta.