Stefan Berglund

I lördags körde Solänget sin sista V75-dag på ett par år. Varför det blir så vet nog bara de som fattat beslutet att småbanorna Solänget och Dannero ska få dela på en V75-dag framöver. Jag gick runt och kände av ”vibbarna” bland de aktiva och ingen förstod logiken.

En av våra större i branschen menade på att det är på mindre banor typ Solänget som man verkligen känner sig välkommen. ”På vissa större banor känns det nästan som om de hotar en med hagelbössa om man begär lite mer spån till gästboxarna” som han uttryckte det. På Solänget gick man istället runt och ställde en smörgåstårta i varje stall. Nu vet jag inte om de alltid gör så eller om det var för att situationen är som den är. Men det verkade i alla fall vara väldigt uppskattat.

Det är 15 mil mellan Bergsåker och Solänget. De som reser 40, 50, 60 mil har knappast något emot att åka 1,5 timme längre en gång om året. Att vardagstrav skall köras där det mesta hästmaterial finns är kanske inte helt ologiskt. Men att både ta bort en V75-dag och krympa vanliga travdagar och samtidigt säga att de här småbanorna får en ny chans om de visar upp bättre resultat om några är som att hugga foten av någon och sedan säga: ”Kämpa på nu så springer du nog snart världsrekord”. Tänk om, gör om och framförallt - gör rätt!

Apropå världsrekord så fick de drygt 4.100 (lite tunt med tanke på klassen på tävlingarna men det var å andra sidan bara drygt 5000 på Derbyt i storstaden Malmö) som kom till Solänget bevittna ett sådant. Beanie M.M. har ända sedan han första gången han visade upp sig på banan varit lite av en ”snackis”. Nu är han snabbast i världen på 1000-metersbanan med sina 10,7 över medeldistans.

Man kan lätt förstå att Morten Waage, den tidigare skötaren till bl.a. Sugarcane Hanover, är stolt över sin nuvarande ögonsten. Han har ju fött upp hästen och sedan lärt honom allt han i dag kan. Det känns också som att det här bara är början på något riktigt stort.

En annan injektion var de unga Sundsvall-bröderna Skoglund. 18-årige Robert har skött träningen med bravur av nioårige Vildvitter som verkligen hittat flera nya växlar med barfotabalans. Två år äldre brorsan Rikard skötte tömmarna perfekt och det var kul att höra hur de berömde varandra efter segern som var värd 200.000 kronor. Nu drar Rikard till Åke Svanstedt för att förkovra sig ytterligare men sedan är planen att bilda popstall med brorsan. Det kan bli riktigt bra. Namnet Skoglund i travet är ungefär som Nordahl en gång i tiden var i fotboll.

På lördag är det dags för Åby Stora Pris med två heat inom samma V75-omgång. Jag har tidigare varit tveksam till upplägget eftersom det skulle kunna innebära taktikkörning från den som vinner första heatet från ett bra läge men som sedan i det andra heatet sparar sin häst till skiljeheatet. Men efter de två senaste årens fantastiska uppgörelser i skiljeheatet börjar jag vackla och t.o.m. gilla det. Det förekommer ju faktiskt också att tränare sparar hovar och kör lite defensivare i vissa lopp inför t.ex. en V75-final. Jag hade inte velat vara utan fjolårets Ludde-show då han lurade upp Jean-Michel Bazire på läktaren i skiljeheatet.

Vem som vinner i år? Open Stretch-möjligheten tycker jag gör superspeedige Torvald Palema till favorit till slutsegern.