Spela med självförtroende

Ska man spela på hästar och bli en vinnare måste man våga ha fel och gå sina egna vägar. Man ska spela med självförtroende. Jag gjorde ett V65-system redan på tisdagen en aprildag 1983. En polare som inte spelar på trav kom förbi innan fotbollsträningen och jag slängde ur mig, jag har ett säkert system. Då lämnar vi in det sa han som aldrig hade spelat tidigare.

Det var direktspel i Boden på den tiden och jag följde tävlingarna där. Spiken blev struken i ”Guld” men Thomas Nilsson vann med förstareserven Imposant och tyvärr vann sedan Legolas som var garderad på min kupong. Vi var i alla fall kvar till sista avdelningen och hade helgarderat. Det blev målfoto mellan favoriten och loppets minst streckade häst och jag gick fram till de som hade telefonkontakt med Solvalla och frågade. Vem vann? Jag springer runt banan om Lasse Lindberg vann. Det dröjde ett tag innan det kom något resultat på travrestaurangen. De läste inte heller upp något resultat utan gick bara och öppnade dörren och sa, Sundberg…Spring!

Det blev ett varv runt banan för det var kul att räkna in 44.000 kr på den tiden. Det är lätt när man har tur.

Det var värre en annan gång när jag åkte till Eskilstuna med From Aboves skötare. Vi var kvar inför sista avdelningen och hade streckat elva av tolv hästar. Jag hade plockat bort den minst streckade och sa att det är lugnt. Om vi är kvar är det bara att spela emot med ett vinnarspel till bra odds.

Problemet var bara att ett oförklarligt raketen-spel gjorde ”den chanslöse” till storfavorit och det var inte lönt att spela emot. Ja, du har nog redan räknat ut vem som sedan vann till 3,88 och Stefan Hultman skrek V5-kungen när han såg mig på backen veckan efter. Det är inte lätt när man har otur.

Det finns många sätt att vinna och ett bra sätt är att läsa Guiden.  Jag hörde att någon drog in några sköna tusenlappar i lördags. De gjorde systemet efter söndagsguiden och spikade Hallsta Lotus och tog givetvis med Commander Crowe. Att det i själva verket blev spik på 29-oddsaren Keep Well och streck för  1%-aren She Loves You F.I. var en trevlig överraskning.

Tur och otur har alla och det brukar jämna ut sig. Det viktiga är att tro på sig själv. Min morbror hade fått tips om en häst som var gynnad av tung bana. Problemet var bara att han rådfrågade min far innan loppet och fick svar att den var chanslös. Den var säkert chanslös alla andra dagar men nu hade det regnat och den vann till 100 gånger pengarna. Tro inte att min far bara ger dåliga avslag för han har hittat några bra vinnare i sina dagar. Vi åkte till Åby en gång för att spela Najo i Kungapokalen. Problemet den här gången var att farsan sviktade i tron när han såg oddstavlan. Jag minns än idag hur han svor när Najo vann till 98 gånger pengarna och han bara hade spelat en liten slant på vinnare och plats. Bättre tur hade min morbror som fick Kungapokalen med sig hem ett annat år som hästägare.

Nu var det inte Kungapokalen utan Elitloppet som precis har avgjorts. Bästa Elitloppet var 1973 när Ego Boy vann. Ruggig stämning och farsan var nöjd efter att ha spelat Ego Boy till bra odds i försök och skiljeheat och även spelat Flower Child när Ego Boy förlorade andra heatet som favorit. Ego Boy var verkligen en favorithäst och jag missade inte många starter som han gjorde det året.

En annan höjdare var Meadow Road som gav bra klirr i kassan 1985. Det var på den tiden då man kunde sitta och sola på E-läktaren i några timmar innan den övriga publiken kom. När The Onion vann 1984 var det lugnt ända fram mot 11.00 pga av duggregn men E-läktarhysterin startade 1986 i samband med norrmännen som sov utanför grindarna för att se Rex Rodney. Att vara på E-läktaren och se Elitloppet var under många år något av det viktigaste i livet men nu är stämningen nästan borta. Jag ska inte säga att det var bättre förr för det var det inte. Nya tider och nya seder. Woody Allens Midnatt i Paris är en intressant film i ämnet om att det var inte bättre förr bara för att vi vill ha det annorlunda nu. Jag hoppas dock att Solvalla ger oss chansen att prata trav inför tävlingarna nästa år och har musik på ett annat sätt.

Att se världens bästa hästar och höra publikens jubel – det är musik i mina öron!