Att öppna 11,7 första varvet är en sak, men att dessutom bli hetsig på kuppen och ändå hålla undan till en bekväm seger är smått osannolikt. Speciellt när det handlar om en häst som håller till i lägsta klassen. Vic Starlake var tveklöst hästen med stort H på Färjestadtravet i lördags. – Kör man lite från start med honom så blir han lite het. Det är en stark häst men det är klart att jag trodde att någon skulle komma och slå av honom sista biten. Han kändes lite slak runt sista sväng men när de började närma sig tog han tag i det igen, sa Hans G Eriksson efter loppet.
V75-spelet började med ett tungt favoritfall när Staro Allentown galopperade i en vildsint kamp om ledningen. Den tuffa öppningen bäddade istället för Elton Silvio för dagen snyggt framlotsad av Erik Adielsson. Via ett ettrigt upplopp fångade Elton in en duktig Elviria kort före mål.
Snabb revansch för Björn
Björn Goop skakade snabbt av sig favoritmissen och satte istället dit Welat Boko i V75-2. Hon fick aldrig pusta i ledningen men var trots det i en klass för sig.
Om det var tunt med norska framgångar i varmblodsloppen så tog man för sig desto mer i kallblodsloppet. Inte helt oväntat blev det en duell mellan förhandsfavoriterna Odins Kjempe och Pajahn. Den förstnämnde hade störst segervilja och tog fram det lilla extra när det behövdes. – Han har enormt bra löphuvud och kämpar alltid ända in till mål. Han är egentligen bättre än så här och vann trots att han hade en dålig dag, sa Tor Wollebaek efter loppet.
Fortsatta framgångar för Lövgren
Joakim Lövgrens framgångar inom V75 fortsätter. Nu fick i och för sig han och The Classic en hel del gratis då det kördes stafett i täten i V75-4. Stoet avgjorde dock på ett snyggt sätt och såg inte det minsta plågad ut.
Amatörtränade La Bella Still (V75-6) gynnades också av tuff körning i täten. Erik Adielsson fick rejäl snurr på henne över upploppet och kort före mål fångade man in en mycket tapper T.M.Avenue.
Copper Beechs (V75-7) värsta konkurrenter i spetsstriden stod båda och ”studsade” i starten och fuxen behövde inte svettas för att nå ledningen. Väl där var han aldrig i förlustfara och han vann pliktskyldigt efter en ”visslande” avslutning.
Av: Ola Thimrén