Ta inte död på det starka varumärket

Systemuppbyggnaden är oerhört knixig och det är väldigt lätt att göra ett litet fel som blir förödande i slutändan. V75-listorna tror jag de flesta spelare bekantar sig med tidigt i veckan när V75-Guiden eller Travronden dimper ner i brevlådan. Sedan har man några dagar på sig att smälta sju lopp och hinna få grepp om hästarna. Men till V86 så är det nog väldigt få som börjar jobba med startlistorna på allvar innan V75-7 har gått i mål. Åtta lopp känns även som en ”never ending story”, fyra lopp avverkade och analyserade, då har man hälften kvar! Jag tror inte heller att det är speciellt positivt för Solvalla att förknippas med spelformen, och att ha en halvtimmes paus i tävlandet inför V86-spelet som upplägget är under lördagen är kanske inte helt lyckat en vardagskväll.

Däremot är min största rädsla att ATG ska införa V75 på onsdagar… Det största och bästa spelet vi har får inte bli slentrian. Bristningsgränsen är redan nära att nås med alla ”extraomgångar” som placeras in. V75 ska vara exklusivt och helst vara veckans givna höjdpunkt. Det gör mig rent ut sagt förbannad när man är respektlös mot sina hängivna spelare och lägger omgångar i Norge, Finland och till nästa år även Danmark. Vi ska inte känna oss manade att bjuda på en omgång i deras hemland bara för att de spelar in i våra potter, att de får delta ser jag som privilegium nog.
Ska jag komma med något förslag så ser jag hellre att det körs något mer lättsmält som V65 på onsdagarna. V64 passar sig inte riktigt på Solvalla nu för tiden eftersom det allt som oftast blir några halvklena favoriter som inte synas av övriga i loppen. Jackpotten från fyrarättspotten riskeras att flyttas från vecka till vecka och det blir till slut inget som ger den extra kryddan. V65 med mycket pengar i två rejäla potter behöver inte vara fel! När vi ändå är inne på ordet jackpot så måste någon snart inse att pengarna i sjurättspotten ska flyttas ner till sexrättspotten när det inte blir någon utdelning på sju rätt på V75. De bästa ska väl givetvis premieras och inte låta oss gamar slåss om dessa pengar nästa vecka. När det däremot blir favoritbetonat och det underskrider undre gränsen för utdelning på fem rätt så är jackpot mer befogat. Detta gäller givetvis alla spelformer med flera potter.

I min förra krönika nämnde jag att Jan Hagman var veckans man och jag vill åter utnämna honom till det. Jag imponerades hur man lyckas undvika att diska honom i V5-1 på Umeå i måndags. Han gör en ren utbrytning 1100 meter från mål och puttar ut Christian Månsson i fjärdespår för att inte bli dragen bakåt av framförvarande ekipage. Sedan skaver han sig ner på innerspår 400 kvar framför Krister Söderholm för att sedan ångra sig och flytta ut snävt 300 kvar och genera Per Hanssons häst. Han lyckas alltså ”ducka” från två tänkbara diskningssituationer. Veckans skyddsväst går till Hagman och veckans undersökning på Synsam går till måldomarnämnden i Umeå!

Det finns speciellt en redaktör på Kanal75 som har för vana att hämta intervjuer från tränarnas egna hemsidor utan att hänvisa till dessa. Det har skett från Magnus Jakobssons, Stig Jarle Röstes, Ulf Stenströmers hemsida m.fl. Jag vet inte om han vill låtsas vara flitig och hämta fram information när han egentligen är en simpel ”nät-tjuv”. Att hänvisa till var man hämtar informationen, om man inte införskaffat den själv genom intervju, är en av grundreglerna för en journalist. Men har sett några av de stora kvällstidningarna göra det åtskilliga gånger till sina fredagsutgåvor så det kanske är okej?
Det är väl som läsare viktigt att veta om journalisten själv står för frågeställningen…?

I tisdags startade Lars-Åke Söderholms Reina la Caballo, en halvsyster till Reina de Caballos. Lika fantasilöst som uppfödarens val av namn är, lika illa är det av nämnden som godkänner namnförslag att släppa igenom det. Hur förväntar sig någon att man ska hålla isär dessa halvsyskon? Men Reina la Caballo verkar onekligen ha framtiden för sig…

VM i V75 sparkas igång på lördag. En småmysig tävling med sex utslagsgivande omgångar. Spets och slut på laget ”A Bronx Tale”?

Årets ”working class hero”: Fredrik Widman, finns det någon som jobbar mer än honom i Sverige för tillfället?

Årets travprogram: Almenäs gratisäter med en kändis? Ali Kenaris V75-cab? Barfota runt om? Inslagen om ”Proffens” och Nilssons sommarturné?

Årets mest söndersnackade: Lunchtravet när såväl flygande reporter samt tipsexpert ska uttala sig under loppets gång. Låt banreferenten ta hand om loppen och analysera sen.

Årets/årtiondets/århundradets mest inkompetente: Den som bestämmer att det ska zoomas in under travloppen. Att zooma in en häst i bakre regionerna när det händer som mest är lika smart som att rikta fokus på en vattendrickande Isaksson när Zlatan slår en straff.

Årets reklam: ATG-reklamen. Vilken tur att det spelades in i USA, att låta kuskar springa i Sverige på landsbygden hade ju varit sinnessjukt!

Årets gnällspik: Undertecknad!